Tionde och elfte medaljen: tur att vi har skidåkare

Sverige är på väg mot ett av de bästa vinterolympiaderna hittills. Det ska vi tacka. Längdskidåkarna för. De bara håvar in medaljer. I dag blev det två bronspengar, en i vardera sprintstafetten.
På damsidan avstod Charlotte Kalla från att åka sprintstafetten. Det var nog ett riktigt klokt beslut. Många gånger har hon visat sin klokhet, inte minst taktiskt. Hon satsar allt på 30 kilometer fritt i helgen. Där lär hon ha klar medaljchans.
Men det gick ju riktigt bra i sprintstafetten utan Kalla. Det blev ett brons genom Ida Ingemarsdotter och Stina Nilsson där de båda gjorde strålande insatser. Men visst man mest spurten från unga Stina Nilsson. En fantastisk prestation att spurta sig upp på pallen.
Skulle herrarna klara pallen också? Och visst gjorde Emil Jönsson och Teodor Peterson om bravaden. Men det satt långt inne. När åkarna passerade de olympiska ringarna vid ingången till stadion fann det inget hopp om svensk medalj. Enda trösten då var väl att Norge och Petter Northug låg efter.
Men så plötsligt klev finländaren framför skidorna på tysken som föll som en fura. Det innebar att Teodor Peterson kunde smita förbi en liggande tysk och hämta hem bronset.
Så historien upprepade sig för Emil Jönsson. Fallande konkurrenter gav honom en ny bronsblecka, precis som i den individuella spurten.
Att sedan Sveriges curlingdamer säkrade en medalj genom att gå till final försämrade inte onsdagens insatser. Nu återstår det att se om det blir guld eller silver.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

åtta − sju =