Trist avverkning

“I den här lilla skogen har jag gått med mina barn, dagbarn, barnbarn och nu senast med mitt barnbarnsbarn.”
“En skog bara några gator bort.”
“Det går inte att räkna alla mellanmål som jag har ätet där med barn.”
“Där i skogsluften har barnen tränat sin motorik.”
“Där har barnen lärt sig skillnaden på gran – tall- en.”
“Sett vårens första videung och följt björkens knoppar.”
“Barn och natur är en underbar kombination.”

Ja, det var ett axplock från en insändare i dag som känner sorg över att den skog som fanns i Valla nu är borta, så när som på lite träd.
Vallaborna vet naturligtvis var det är när man säger Gamla parken eller Apskogen. För oss som inte känner till Valla lika väl så är det strax före första infarten till Valla utmed riskväg 55/57.
Träd och buskar skyddade såväl barnen som vuxna från all trafik. Nu är det ett minne blott.
Insändarskribenten undrar varför man måste skövla denna skog. “Hade det inte räckt med en försiktig granskning?” undrar insändarskribenten.
Att avverkningen sedan skedde med skogsmaskin är ytterligare en synpunkt från signaturen som också påpekar att det det tar år innan såren i marken är läkta.
Och visst ser det mycket annorlunda ut nu, men glädjen av att leka, fika, bara vara där är nu som bortblåst. Det är nog många Vallabor som skriver under på det.
Tyvärr är det ju så i dag att man ser många avverkningar nära samhällen. Inte mycket sparas när man börjar fälla. Kanske är det så att det ekonomiska intresset tar över trivselintresset.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 + 7 =