Chocken

Chock, sorg, ledsna människor. Beskedet som kom i förmiddags var, som jag kan förstå det, inget som någon hade kunnat ana. Total nedläggning av Ericssons verksamhet i Katrineholm.
Även om arbetsförmedlingen i Katrineholm tydligen redan i höstas hade lite vibbar om att det kunde hända något så fanns naturligtvis inte något sådant här i tanken. Även för facken tycks det ha kommit som en kalldusch som skakade om alla berörda på värsta sätt.
Från ingenstans slogs benen undan för 400 anställda på Ericsson i Katrineholm och deras familjer. Dessutom är 50-60 anställda via bemanningsföretag. Vidare berörs naturligtvis den restaurangrörelse som finns där samt det städbolag som har uppgiften att hålla rent i lokalerna.
Tankarna går självfallet till alla dem som drabbas. Många tårar har runnit i dag och kommer så att göra framöver. Om man inte själv har varit drabbad så tror jag inte att man kan förstå och riktigt känna den hopplöshet som många nu känner. Även om man har medlidande och förstår att det måste vara något fruktansvärt. Kännas som livet tar slut.
Frågorna hopar sig: Hur ska det gå med ekonomin? Ska vi klara oss? Kan vi bo kvar där vi bor nu? Kan jag få ett nytt jobb i Katrineholm där arbetslösheten redan är hög? Kan jag få jobb och pendla eller måste vi flytta från orten och tappa hela det sociala umgänget och barnen sina kompisar?
Arbetsförmedlingen är redo att stötta, Ericsson själva har säkert en beredskap, Katrineholms kommun har redan satt i gång den kommunala apparaten.
Det kan vara skönt att veta, men just nu väger det ganska lätt. För chocken och bedrövelsen sitter kvar. Hos alla drabbade och deras familjer. Men hela Katrineholm är chockat och många av oss känner människor som jobbar på Ericsson. Katrineholm är inte större.
Och kanske är det också så att båda vuxna i en familj jobbar på samma ställe och båda blir arbetslösa. Det gör inte hopplösheten mindre. Och säkert finns det en framtid som är ljus, någonstans framöver. Men det är inte lätt att se det just nu för dem som drabbats.

Läs mer

Se upp cyklister

Nu ska jag gnälla lite på cyklister i Katrineholm. Säkert inte bättre på andra orter. I morse höll jag på att köra över en cyklist på ett övergångsställe. En cyklist som cyklade rakt ut utan att ta hänsyn till trafiken och det fanns ingen cykelbana. Samma sak hände förra veckan. Nu var det inte riktigt nära att det hände en olycka och det berodde inte på cyklisten i något av fallen. Jag hör ofta många som har problem med cyklister just vid övergångsställen. Om cykeln leds betraktas man som gående men inte om man cyklar.
Många gånger är det ungdomen som brukar få ovett att de inte följer reglerna när de cyklar. Men i dessa två fall var det inga tonåringar det handlade om utan mogna människor i pensionsåldern, sannolikt. Den ena var en man och den andra en kvinna. Ingen av dem tog någon notis utan fortsatte som om ingenting hänt, alltså riktiga blindstyren.
Tur att man kör med marginal när det dyker upp cyklister med fart. För det är inte bara bilisten och cyklisten som kan komma till skada utan även andra trafikanter, exempelvis bakomvarande fordon.

Läs mer

Driva museum inget för kommunen

Kampen är hård att få olika saker till kommunen. Oavsett vilken kommun m,an bor i försöker såväl tjänstemän försöka få olika attraktioner till sin kommun. Precis som kultur- och turismnämnden ordförande Cecilia Björk (S) i Katrineholm. Hon vill bland annat ha hit Grafikens hus, när det ska byggas upp igen efter branden i Mariefred.
Signaturen Arne påstod si förstå det eftersom “Sveriges enda och förnämliga VVS-museum” lades ner. Och Elin Håkanssons dockmuseum försvann och lokstallarna ligger i malpåse, enligt insändarskribenten. I dagens Katrineholms-Kuriren bemöter Cecilia Björk påståendena.
När det gäller docksamlingen bedöms den inte som unik enligt experter. Dockorna är dessutom känsliga, behöver rätt fuktighet och rätt skötsel. Kommunen har inte rätt förutsättningar att sköta et dockmuseum, påpekar Björk.
I dag är dockorna nerplockade i kartonger och finns i kulturhuset Ängeln.
Jag tycker att det är bra att dockorna är fotograferade och dokumenterade. Nu är det bara att vänta på att det ska kunna läggas ut på internet.
När det gällde VVS-museet så var branschen ointresserad att hitta en lösning. Precis på samma sätt ansåg kommunen inte att man kunde driva ett museum på egen hand.
Låter väl ganska vettigt att en kommun inte själva ska driva museum. Även om det vore bra så kostar det pengar som skulle kunna användas till något viktigare. Skillnaden vore naturligtvis om man hade ett museum som kunde bära alla kostnader själv och kanske till och med ge en vinst.
När det gäller lokstallsområdet har det gjorts en hel del. Och arbetet fortsätter enligt Cecilia Björk.
Om Grafikens hus hamnar i Katrineholm till slut återstår att se. Det är många som gärna vill ha det i sin kommun. Konkurrensen är hård.

Läs mer

Vilket genomslag!

Det händer emellanåt att någon tv-kanal kan bli nerringd för att det varit något galet i något tv-program. Men jag har en känsla att det var vanligare förr. Toleransgraden har nog ökat. Rätt eller fel, bra eller dåligt? Upp till var och en att bedömma.
Även polisen kan få många påringningar och det var vad som skedde förra veckan när Katrineholms-Kuriren skrev om misstänkta cykeltjuvar. När polisen slog till så hittade man ett stort antal cyklar som stulits och i fredagens tidning så uppmanade polisen att den som blivit av med sin cykel det senaste halvåret och inte polisanmält skulle höra av sig till 114 14. Och visst hörsammades önskemålet så till den grad så att polisen var tvungen att för kkuriren.se betona att det bara var de som inte polisanmält förlusten tidigare som skulle ringa. Det visade sig nämligen att väldigt många hörde av sig, även de som anmält tidigare. Helt plötsligt fanns det ju hopp om att kunna få tillbaka sin stulna cykel.
Det här visar ju också vilket genomslag nyheter i Katrineholms-Kuriren och på kkuriren.se får. Så fortsätt läs nyheter från mediehuset Katrineholms-Kuriren.

Läs mer

Sopor, sopor, sopor…

Nu handlar det inte om en skränig publik som ropar åt domarna eller åt spelarna i sitt lag, eller åt motståndarna. Men på något sätt så är det ungefär lika förskräckligt som hur soporna placeras vid återvinningsstationerna i Katrineholm. Det skrivs om det emellanåt och i gårdagens Katrineholms-Kuriren är det två insändare som skriver specifikt om återvinningsstationen bredvid Lyktans lager i Värmbol. Vi har det också på dagens nyhetssändning på kkuriren.se. Det är ju aktuellt på många andra återvinningsstationer emellanåt att det läggs en massa skräp som inte hör dit.
Återvinningsstationerna är till för förpackningar och tidningar. Övrigt ska deponeras på Vikatippen, eller som den heter formellt Vika återvinningscentral. Och som kommuninnevånare kan man ju vara glad för att vi har den möjligheten och dessutom får lämna det kostnadsfritt. Man måste visserligen sortera det i olika behållare. Hur svårt kan det vara. Dessutom finns det kompetent personal på plats som gärna berättar var skräpet ska läggas om man är tveksam. Vi har ju alla ett ansvar för miljön. Och det här är ju något som de flesta av oss kan göra.
Skötsel och renhållning av återvinningsstationerna sköts av FTI – Förpacknings och tidningsinsamlingen. Och är det så att man ser att det är skräpigt vid någon återvinningsstation så kan man ringa FTI direkt, eller anmäla via deras webbplats.
Efter att någon på kommunen sätt insändarna ringde en miljöinspektör till FTI och problemet var åtgärdat ganska snart. Egentligen är det fel att säga att problemet var löst. Visst man fick bort skräpet. Men när kastas det liknande skräp igen, alltså sådant som inte hör hemma på återvinningsstationerna? Det gäller ju att få koll på dem som skräpar ner. För de allra flesta sköter ju detta på et exemplariskt sätt.
Man ska faktiskt vara tacksam att det finns återvinningsstationer på många ställen så man inte behöver åka till Vikatippen. I Strångsjö blev vi för några år sedan av med vår station och har inte fått tillbaka den. Där var det som regel fint omkring och den användes mycket. Speciellt var det den för kartonger och pappersförpackningar som användes. Det tog inte mer än en vecka att fylla dem som regel, även om Förpackningsinsamlingen hävdade något annat. Jag kunde se det, eftersom jag bor där, med egna ögon att den fylldes. Så förhoppningen är fortfarande att vi ska kunna få den tillbaka.
Menar man allvar med talet om en levande landsbygd så kan ju detta vara ett litet, litet steg att visa att man menar något med det och att det inte bara tomma ord. På landsbygden är vi nöjda med det lilla. Vi är inte bortskämda.

Läs mer

Snacka om överraskning

Vilken överraskning att det kom som en överraskning för Katrineholms kommun. Det jag syftar på är naturligtvis lördagens artiklar som Katrineholms-Kuriren publicerade i lördags om smuggelcigaretter.
Kommunens tobakshandläggare tycks, enligt en av artiklarna, inte känna igen uppgiften om att mer och mer insmugglade cigaretter säljs i Katrineholm. Tydligen är Tobaksleverantörsföreningen och polisen fullt medvetna om förekomsten och självfallet uppfattar det som ett problem. Det bör ju rimligen även andra göra. Inte minst föräldrar. För enligt polisen är det ofta en inkörsport för att så så småningom testa cannabis och ännu tyngre droger.
Här behövs nog mera kontroll över att det som säljs är lagligt och det är naturligtvis stora förtjänster som görs om man säljer olagligt i stället för lagligt.
Ett stort problem är de försäljningsställen som säljer till ungdomar. På 30 sekunder ertappade polisen två butiker. Och straffet kan bli böter eller fängelse upp till sex månader. Men det kan bli ännu värre. Kommunen kan besluta om såväl böter som försäljningsförbud.
Enligt kommunens tobakshandläggare skötte de flesta försäljningsställena det bra.
– Sedan finns det några mindre butiker som kan vara suspekta, förklarar handläggaren.
Det är naturligtvis ett problem när det kan vara lätt för ungdomar att få tag i cigaretter. Sannolikt är det så att de som kan tänka sig köpa in smuggelcigaretter också kan tänka sig sälja till skolungdomar.
Redan 1994 blev skollokaler, skolgårdar och fritidsgårdar rökfria zoner, alla dygnets timmar. Men efterlevnaden har säkert varit lite si och så på olika orter. Katrineholms kommun markerar nu ytterligare genom det beslut som bildningsnämnden tog i oktober i fjol. Den tobaksfria skoltiden omfattar också friluftsdagar och håltimmar. Det ska naturligtvis poängteras att detta gäller inte bara skolelever utan all skolpersonal. För sedan tidigare har ju Katrineholms kommun infört tobaksfri arbetstid i alla kommunens verksamheter.

Läs mer