Oväder och tankestormar

Regnet smattrar mot plåttaket i skrivande stund och just när man tror att nu kan det väl ändå inte bli värre så tilltar smattrandet än mer. I dessa oväder känner man sig så sjukt liten. Åskan dånar så att fönsterrutorna skakar och man kan känna vibrationerna i marken, det är till och med så att billarmen går. Blixtarna lyser upp himlen som om det vore klaraste dagssken.

balsamo_
Produktion av balsamoolja på plantagen. Oljan används bland annat i schampo och parfymer och exporteras främst till Tyskland.

För ett par veckor sen var vi uppe i bergen på ett stort plantage för att fotografera till hemsidan. Solen sken och det var äckligt varmt, så där så det rinner på ryggen fast man sitter stilla. När vi sätter oss för att äta lunch öppnar sig plötsligt himlen och det vräker ner, så där sitter vi och försöker vänta ut regnet. Tillslut får vi nog och springer från matsalen till ett stort plåtskjul där det produceras balsamoolja för att fotografera processen.

När vi står där och försöker höra vad de säger så bryts smattrandes plötsligt av ett muller, så fruktansvärt högljutt att vi tror marken under oss brister, strax därefter kommer blixten, jag ser hur den slår ner i ett av plåttaken och blir nästan helt bedövad i öronen av ljudet, hur den studsar tillbaka och hur jag får en så extremt äcklig känsla i kroppen. Det var som om varenda organ i kroppen vibrerade. Jag blev så rädd att jag bara ville gömma mig. Jag och Tove tittade förskräckt på varandra som om vi tänkte samma sak, vi borde fly till bilen, det är ju det man säger är säkrast hemma.

Vi tittar även runt på våra andra inhemska kollegor som helt oberörda står och pratar med varandra som om ingenting hänt. Att vänja sig vid dessa starka åskväder kommer bli väldigt svårt tänker jag, men att växa upp med det gör förmodligen att det smälter in helt naturligt.

De vanliga ovädren växlas med känslostormar, det finns mycket som gör mig upprörd in i själen. Det finns mycket orättvisor och maktutövande som är svårt att ta in. Någonting som stör mig otroligt mycket är mäns ständiga maktutövande över Kvinnor. Jag tror exempelvis inte att vi har gått en enda dag till jobbet eller utanför dörren utan att någon man har slängt kommentarer, äckliga blickar, sitt visslande och idisslande efter oss och det gör mig så otroligt arg. Det har ingenting annat att göra med än makt, känslan av att stå över någon annan, att ta sig rätten att inkräkta på någons personliga sfär. Med tanke på hur samhällsstrukturen är så extremt mansdominerad är det ens svårt att veta om man kan reagera, hemma hade jag definitivt gjort det, men här vågar vi inte riktigt. Även om man vänjer sig vid vissa saker är detta inte någonting som man skall behöva vänja sig vid, det ska inte behöva kännas obehagligt att gå ut.

fjäril_
En otroligt vacker fjäril som jag fotograferade på plantagen

Igår fick jag frågan:

– Var har du köpt dina ögon?

Jag höjde på ögonbrynen och svarade:

– Hos optikern hemma i Sverige.

Det här är bara en av tusen saker som sätter igång alla känslostormar i mig men jag tror jag får spara lite energi till nästa inlägg.