Det här med att komma hem

avsked
Många tårar blev det när jag skulle skiljas från mina vänner.

Min tid i El Salvador är över och jag har varit hemma i lite mer än en månad. Att komma hem har varit minst sagt förvirrande och jag känner att jag inte har landat ännu. Jag har väldigt svårt att processera allt jag har varit med om, allt jag har sett och genomgått, jag är inte alls samma person som jag var när jag klev ombord på planet den 1 september 2013 och satte kurs mot Central Amerika. På 4 ½ månader hinner det hända otroligt mycket, inte minst inombords. Jag har omvärderat och kritiserat. Jag har trivts och vantrivts, känt mig bekväm och obekväm, trygg och otrygg. Jag har definitivt utmanat mig själv till max både fysiskt och psykiskt. När jag åkte ifrån El Salvador var jag så full av energi och livsglädje, nu sitter jag här i soffan i min trygga lägenhet med ett grått och tyst landskap utanför och känner mig likgiltig och tom.

Det värsta av allt är att jag inte riktigt kan sätta fingret på varför allt känns så här, men jag hatar obehagskänslan av att jag inte hör hemma i mitt eget skinn, att jag inte kan vara jag fullt ut här. Det är allt och inget. Jag är frustrerad över saker, över det mesta, frustrerad av bubblelivet här. Ledsen över att man inte är särskilt intresserad eller bryr sig om sin näste, att det flesta tankarna cirkulerar inannför ramarna. Hur gör man för att bli av med alla känslor, hur hanterar man den här processen, varför känns allt så konstigt. Varför får jag en klump i halsen och tårar i ögonen när jag skriver. Varför önskar jag att jag var någon annanstans?

avsked2
Det var hårt att ta avsked från arbetskollegor.

Jag saknar känslan av att vara levande, att känna mig behövd och att jag verkligen kunde bidra med någonting, att varje dag kändes som om att jag var med och gjorde skillnad, att varje dag var mer lärorik än den andra och att omges av så otroligt kunniga människor som arbetar för en bättre värld, där jag var inräknad i den kontexten där allting inte bara var en produkt, där en människa var en person och inte en kund, där varje människa var en arbetare och inte en robot, där livet inte alls var lätt men där familjen går före jobbet och stressen inte riktigt finns. Det kanske gick för fort för mig att komma tillbaka, att hamna in i gamla rutiner och mönster, att hinna sätta upp det där kravtaket och robotifiera mig själv igen. Jag undrar var är det jag hör hemma?

Jag har i alla fall bestämt mig för att fortsätta blogga här i förhoppning om att det ska hjälpa mig att bearbeta mina upplevelser och kanalisera mina känslor. Jag kommer fortsätta mitt fokus på Central Amerika och El Salvador berätta om egna upplevelser som jag inte hunnit dela med mig av, nyheter, valet och mina föreläsningar jag ska hålla. Jag har tjuvstartat med mina föreläsningar och den första jag höll var i Katrineholm för niondeklassarna på Floda Friskola, det var verkligen jätte kul och de var så engagerade trots att jag pratade alldeles för länge.

frihet
Ett försök att illustrera min känsla för El Salvador. Bilden är tagen av min sambo på Pureta del Diablo i Los Planes i San Salvador.

2 tankar om “Det här med att komma hem

  1. Det var fina och intressanta inlägg du skrev från El Salvador. Bara alldeles för få!
    Därför ser jag fram mot fler funderingar från dig om livet där. Kanske blev det lite väl stort fokus på det primitiva i landet som ju har en rik konsttradition och några AV MELLAMERIKAS BÄSTA KONSTNÄRRÉR. mEN MAN KAN JU INTE TÄCKA ALLT OCH DU HAR GJORT BRA IFRÅN DIG!

    Anmäl kommentar

    1. Ja jag har fått lite perspektiv och distans till saker sedan jag kommit hem. Men det tog tid att landa. Jag kommer att berätta mer om El Salvador framöver, jag blev liksom bara tömd på luft när jag kom hem. Kul att du läser.

      Anmäl kommentar

Kommentarer är stängda.